Experimentellt kulturarv – mellan vetenskap och konst

Vad betyder kulturarv för oss idag?

Kulturarv utgörs av mångfalden av materiella och immateriella spår av människan som kultur- och naturvarelse genom alla tider, spår som vi tillskriver en mening. Kulturarv rymmer alla aspekter av vad det innebär och har inneburit att vara människa, på gott och ont. Synen på, och förståelsen av kulturarv är föränderlig. Den förändras med rådande samhällsideologier, aktuella frågeställningar och tankeströmningar. Att arbeta med kulturarv är därför ett tolkningsarbete som vi aldrig blir färdiga med. Det är både en spegling av det förflutna och av vår samtid. Samtiden kommer alltid att finnas med i våra tolkningar av det förflutna.

Genom Experimentellt kulturarv tolkar vi kulturarv i mötet mellan forskning i vetenskapliga sammanhang och utforskning genom konstnärliga praktiker: bild- och formkonst, samtidskonst, performance, ljudkonst, konsthantverk, film, musik och dans samt blandformer av dessa uttryck. Genom att förhålla oss experimentellt till spåren av det förflutna vill vi öppna för nya sätt att förstå kulturarvs betydelser för oss idag.

För att visa på kulturarvets mångtydighet och få en så rik bild som möjligt av det förflutnas betydelse i vår samtid, samlar vi konstnärer som representerar olika konstuppfattningar och konstnärliga ideal och forskare, kulturarbetare och kulturarvsarbetare som representerar ett mångfacetterat närmande till temat. Idén är att skapa ett experimentellt fält som är i ständig rörelse, där vi istället för att fastna i förförståelse och grupptänkandets låsningar bejakar och kombinerar olikheterna och de skilda perspektiven. På så sätt vill vi skapa ett mångdisciplinärt öppet forum och bidra med berikande samtal, aktiviteter och publika uttrycksformer. Vi vill i en anda av forskning och samverkan överbrygga gränser mellan konst, kultur, forskning och samhälle.

I landskapet

De aktiviteter vi genomför tar sin utgångspunkt i det landskap som omger oss. Det kan vara naturlandskapet som vi kanske uppfattar som orört av människor, men som vid närmare anblick visar sig inte vara det. Det kan vara det rurala landskapet, jordbrukets landskap, där spår av tidigare tider finns bevarade och fullt synliga sida vid sida än idag. Det kan vara stadens landskap med alla dess tidsskikt såväl under som över mark, med kulturlager, arkitektur och gatunät, rivningar och nybyggnationer. Det kan också vara 18- och 1900-talens industrilandskap, starkt präglade av moderniteten och därmed en typ av landskap många av oss är sprungna ur och har en relation till.

Grunden för vårt arbete i relation till landskap är att vi förhåller oss till människans omgivningar och de spår av tid som skapas där människor rör sig och verkar. Landskapet är en outtömlig och variationsrik källa till kunskap och förståelse för människors villkor över tid, i skilda tider och på olika platser. Beroende på i vilken del av världen människor har varit verksamma, har ekosystem präglade av människan bildats som är helt unika för en viss region. Därmed har de landskap människor rör sig i den speciella egenskapen att de speglar människors skilda livsvillkor och därmed visar att vi alla, globaliseringen till trots, både präglar och präglas starkt och på helt olika sätt av de platser där vi befinner oss och lever våra liv.

Med skissen som metod

För att öppna upp för olika tolkningar av kulturarv i landskapet har vi valt att använda oss av skissen som metod i mötet med det förflutna. Det metodiska skissande vi har tagit fasta på har inledningsvis inspirerats av skissen som ett öppnande verktyg med föränderligheten som kännemärke. Eftersom fokus i mycket av det vi gör ligger på själva görandet, på processen och vägen, har vi funnit att skissen som metod på ett bra sätt bevarar öppenheten inför det vi vill undersöka. I ett experimentellt tillvägagångssätt har skissen visat sig vara utforskande, tillåtande, öppnande och fri. Metoden rymmer flera olika sorters skissande genom rörelser, ljud, fritt tecknande och byggande, för att bara nämna några. Det fria skissandet är gränslöst och kreativt men också en praktik som kräver träning. Vi skapar förutsättningar för denna träning genom workshops och seminarier, där praktiska övningar i skissarbete, i landskapet eller på andra platser valda för ändamålet, kombineras med teoretisk reflektion och diskussion.

Konstnärlig forskning – känsla och tanke i förening

Konstnärlig forskning har ibland kritiserats för att försöka begreppsliggöra det som inte kan uttryckas i ord. Intellektualiseringen av det intuitiva har setts som ett hot mot konsten som en fri och självständig uttrycks- och kunskapsform, en kunskap som drivs av fantasin, ingivelsen, experimentet och slumpen och därmed inte är fullt åtkomlig genom rationella teoretiska resonemang.

Inom experimentellt kulturarv ser vi intuitiv/känslomässig och intellektuell förståelse som kompletterande delar av en helhet. Projektets kärna är görandet och ett därpå följande reflekterande över detta görande, en process som ser olika ut för var och en. Vi har valt att låta görandet komma först, och att därefter reflektera tillsammans. Experimentellt kulturarv samlar människor med ett intresse för att undersöka och experimentera, att ge sig ut i det okända. I vår verksamhet strävar vi efter en fördjupad förståelse av kulturarvets och konstens kunskapsfält och traditioner och det nya som uppstår i mötet mellan dem. Vi försöker i den utsträckning det är möjligt att befinna oss i denna skärningspunkt och i en öppenhet inför nya och tidigare okända perspektiv och utgångspunkter.

Vetenskaplig forskning möter konstnärligt utforskande

För de av oss som kommer från den vetenskapliga traditionen, främst arkeologisk forskning och forskning om kulturarv, men även andra inriktningar såsom biologi och ekologi, innebär möjligheten att kombinera vetenskapligt och konstnärligt utforskande en öppning i relation till det personliga engagemang som en gång fick oss att välja forskning som vår inriktning.

Ofta finns ett djupt personligt och existentiellt engagemang i sökandet efter olika tolkningar av tillvaron, även de som görs i vetenskapliga sammanhang. Genom att öppna upp för gränsöverskridande utforskning i skärningspunkten mellan det vetenskapliga och det konstnärliga, uppstår helt nya perspektiv på landskap, kultur och liv bortom ämnesmässiga och metodiska avgränsningar.