Svar till: Experimentellt kulturarv och entreprenörskap

december 13, 2017 kl. 7:04 e m #685
Hans Lundberg
Deltagare

Tack Walle för vänliga ord och tankar om mitt inspel till vårt gemensamma härliga projekt! Det glädjer mig mycket att du fann mening med det och att det kom till bra användning i egna refltioner.

Du tar upp många viktiga frågor och aspekter om vår tid överlag och hur det relaterar till vårt projekt specifikt.

Jag vill gärna haka i flera av dina trådar och gör det i flera poster då inläggen är ganska långa

1) Om “Jag som ”det”, ett dött formbart ting”:

Ekonomiska krafter började fokusera på “man as the product” under 1980- och 1990-talen och det slog igenom med full kraft inom ekonomisk logik i och med den s k uppleveleseekonomin. Ekonomiska krafter gjorde därmed anspråk på det som tidigare var artisters och prästers domäner. Jag skrev så här om detta i min avhandling (2009: 50-52):

“Företagsekonomins tilltagande identifiering av och fokus på lönsamhetspotentialer i kunskap om människans kognitiva, perceptiva och affektiva förmågor i termer av upplevelse/erfarenhet (’experience’) kan läsas som innovativt och entreprenöriellt i en företagsekonomisk kontext. Bortom sådan kontext är företagsekonomin dock nykomlingar i sammanhanget:

Besides priests, artists are among the oldest experience suppliers of civilized society in the sense that they serve the transcendent and intellectual, as well as emotional, needs of humankind. Religion and art are forms of expression through which society and its members understand themselves and their context of living, but that also offer alternative views of things, both material and imma-terial. Artists deal with pure experience production which includes creating something out of nothing, or, expressed with a marketing phrase, adding immaterial value to a material entity (Lindqvist, 2007: 28).

Utifrån religionens, kulturens och konstens insikter i människans kognitiva, perceptiva och affektiva förmågor samt medvetenhet om den makt det för med sig vad gäller utformning av människans livsvärld, upplevs marknadspenetreringen av ”ensamrätten” till den upplevande och erfarande människan följaktligen som något hotfullt:

”Marknaden” uppfattas ibland att tränga allt längre in i kulturens finrum […]. I de flesta fallen handlar kritiken om att kulturen kommersialiseras, vilket är en del av en större process, nämligen ekonomiseringens erövring av samhällets alla sfärer (Aronsson, 2007: 16).

Jag befarar att upplevelseindustrin har satt allvarliga spår på kristenheten. På många håll försöker man servera det kristna budskap-et i snabba, korta upprepade sekvenser och underhållande program med sensationella inslag. Emotionell intensitet kan närma sig extas och skapa en osund andlig prestationsångest i individens strävan efter att få del av en gudomlig upplevelse av något slag. Guds frid, försoning, sanning och makt hamnar mer och mer i skuggan av underhållning och upplevelser där människan står i centrum – medvetet eller omedvetet (Aila Annala, Dagen, 2004-10-26).

I Norrlands Akvavit (2007) berättar Torgny Lindgren om predikanten Olof Helmerssons senkomna ånger inför den lidelsefulla väckelse han förkunnade i det inre av Västerbotten under tidigt 1950-tal. Berättelsen slutar med att Olof och dottern Marita åter finner varandra. Därtill dyker en summa pengar upp. Relativt hotbilderna ovan (Aronsson, Annala) funderar de två i ett sista samtal lite annorlunda över samspelet mellan det uppvaktande farliga och det hotade goda:

– Man får väl tro på Gud även om man är avfälling? sade Marita. Om man skulle hava lust? Även om man med full kraft hängiver sig åt synden?
– Givetvis, sade Olof Helmersson. Det är synden som är hu-vudsaken. I stort sett alla avfällingar är troende.
– Så att, sade Marita. Nu då jag har de nödiga medlen. Jag ska kasta mig ut i synden. Och bli avfälling.
– Min dotter, sade Olof Helmersson. Du kommer aldrig att ångra dig.
– Med alla de här pengarna, sade Marita, kan man väl åstadkomma ganska mycket synd, pappa?
– Ja, sade Olof Helmersson. Nästan obegripligt stora mängder. Synden är oftast förvånansvärt billig.
– Det värsta är, sade Marita, att då blir det öde här i Stenlunds.
– En ödegård mer eller mindre, sade Olof Helmersson, det spelar ingen roll i de här trakterna. […]
– För nog är det väl på det viset, pappa, sade Marita, att som avfälling kan man ha mycket roligare ute vid kusten eller i södra Sverige? Då man ska vältra sig i synden?
– Ja, sade Olof Helmersson. Utbudet är större (Lindgren, 2007: 221-222).

Utbudet är större. Otvivelaktigt är det så efter den ”konkurrensutsättning” som genomförts av den upplevande och erfarande människan i vilken intressenterna söker länka just sin externa verklighet till människans inre, personliga och subjektiva verklighet och därmed till dennes sökande efter mening och syfte (Gustafsson, 2008: 25). Hur gick denna ”konkurrensutsättning” till i Sverige?

Jag använder min avhandling för att bl a söka besvara den frågan.