Om experimentellt kulturarv

Experimentellt kulturarv – vad är det?

Experimentellt kulturarv beskriver det forskningsfält vi tillsammans utvecklar i nära samverkan mellan forskare och konstnärer. Experimentellt kulturarv handlar om att uttolka dåtiden och dess roll i vår egen samtid, dvs. den roll dåtiden spelar för oss här och nu. Spåren av det förflutna omvandlas av oss och därmed får de ett kombinerat nytt och gammalt innehåll och uttryck. Utgångspunkten för experimentellt kulturarv är nuet och hur den tidsanda som omger oss påverkar vår relation till dåtiden.  Detta leder till att kulturarv, istället för att vara något statiskt och en gång för alla givet, blir dynamiskt och föränderligt, något vi kan ta ställning till på nya sätt och hela tiden.
Experimentellt kulturarv beskriver det forskningsfält vi tillsammans utvecklar i nära samverkan mellan forskare och konstnärer. Experimentellt kulturarv handlar om att uttolka dåtiden och dess roll i vår egen samtid, dvs. den roll dåtiden spelar för oss här och nu. Spåren av det förflutna omvandlas av oss och därmed får de ett kombinerat nytt och gammalt innehåll och uttryck. Utgångspunkten för experimentellt kulturarv är nuet och hur den tidsanda som omger oss påverkar vår relation till dåtiden.  Detta leder till att kulturarv, istället för att vara något statiskt och en gång för alla givet, blir dynamiskt och föränderligt, något vi kan ta ställning till på nya sätt och hela tiden.

Kulturarvens olikartade karaktär

Kulturarv kan vara av olika slag och därmed locka till en rad länkningar mellan nu och då:

  • Objekt och platser (skeppssättningar, byggnader, rösen, borgar, kyrkor, väderkvarnar)
  • Händelser och handlingar (slag, marknader, krig, kröningar, sjöslag)
  • Traditioner (hantverk, återkommande ceremonier)
  • Teman (vatten, jord, eld, luft, vind, sol)
  • Immateriella kulturarv (traditioner, musik, sånger, danser, ljud)

Det finns fler slag av kulturarv, och de nämnda överlappar också varandra, men de fångar upp på vilket sätt intresset har väckts inom den grupp av forskare och konstnärer som hittills har träffats och fört samtal under den gångna vintern och tidiga våren och diskuterat tänkbara teman för att arbeta vidare med experimentellt kulturarv.

Experimentellt kulturarv: ett möte mellan vetenskap och konst

Experimentellt kulturarv är ett medvetet möte som syftar till att kombinera det bästa av två världar, den analytiskt vetenskapliga och den sinnligt emotionella konstnärliga, där inspiration hämtas av båda sidor från varandras perspektiv och synsätt. Tanken är att gränsöverskridandet i sig får oss att tänka i nya banor och se kulturarv på nya sätt, alldeles oavsett om vi utövar konst eller forskar – eller gör både – och. Experimentellt kulturarv är en praktik som gör det möjligt att utifrån medvetet skapade möten av detta slag finna fram till olika uttolkningar av samband mellan nu och då. Dessutom kombineras olika delar av mänsklig kunskap och upplevelse till en helhet, så att vi inte på grund av artificiella gränser behöver dela upp tillvaron i exempelvis vetenskapliga eller konstnärliga delar som aldrig möts.

Arkeologi som kulturarv

Utgångspunkten tas delvis i ämnet arkeologi, som ofta utgör en viktig beståndsdel i det som kallas kulturarv, eftersom många platser och miljöer av arkeologisk karaktär ofta betecknas som just “kulturarv”. Arkeologin kan i en vetenskaplig och analytisk mening “se” det osynliga, och även ge besked om vissa egenskaper hos t.ex. en plats som inte går att se med blotta ögat vid ett besök. Konstnärlig utövning kan å sin sida i emotionell och sinnlig mening uttolka och beskriva kulturarvs och platsers karaktär och/eller upplevelser av en plats eller ett fenomen idag. Genom “experimentellt kulturarv ” blir dessa båda sätt att förhålla sig, analysen och det öppna sinnet, viktiga beståndsdelar i en helhet som relaterar till platser, händelser, handlingar, traditioner och teman med koppling till kulturarv.

Experimentet som utgångspunkt

Inom arkeologin som genre är ofta det naturvetenskapliga experimentet i centrum, där forskaren utgår ifrån möjligheten att upprepa experimentet för att urskilja dess giltighet. Men i detta sammanhang används istället ordet experiment i dess konstnärliga mening, där experimentet handlar om ett förhållningssätt frigjort från den struktur som präglar det vetenskapliga experimentet.

Processen lika viktig som resultatet

Olikt många både forskningsprojekt och konstnärliga projekt, är experimentellt kulturarv ett samarbete där processen är i centrum och får ta tid, och där det inte alltid är resultaten utan vägen dit som är av betydelse. Vad händer med oss och våra föreställningar om då, nu och sedan under tiden vi genomför experimenten? Här skiljer sig experimentellt kulturarv från en hel del andra konstnärliga gestaltningar genom stort fokus på det vi gör tillsammans. Deltagande från både vetenskaplig och konstnärlig sida är en viktig ingrediens, varje verksamhet ska aktivt överskrida sina vanliga ämnesgränser och bli delaktig i andra processer.

Med anakronismen som metod

En viktig inspirationskälla till experimentellt kulturarv har varit de sällskap som kallar sig “kreativa anakronister” och som i olika sammanhang på ett lekfullt och engagerat sätt levandegör det förgångna eller andra föreställda tider framtagna ur mytiska världar. De som kallar sig kreativa anakronister är väl medvetna om att anakronismen i sig är ett redskap som transporterar oss nutidsmänniskor rakt in i föreställningens och fantasins världar. Det är detta redskap som kan fungera som en viktig brygga för experimentellt kulturarv. Genom kreativ bearbetning och ett medvetet anakronistiskt tankesätt, blir vi inte historiens fångar utan kan fritt förhålla oss till historien med tydlig utgångspunkt i vår egen tid.

Experimentella förebilder

Inom arkeologin har genom de senaste decennierna funnits ett antal forskare som har visat stort intresse för kombinationen konstnärlig utövning och arkeologi/kulturarv. Ett par av dessa forskare är Colin Renfrew, idag knuten till Cambridge University i Storbritannien, och Michael Shanks, verksam vid Stanford University i USA. De har publicerat texter som beskriver hur de har tänkt och förhållit sig till arkeologi genom inspiration från konstnärliga projekt och gestaltningar på just det förutsättningslösa sätt som är en av inspirationskällorna för våra olika projekt inom experimentellt kulturarv.